If light is in your heart and you look up at the sky.

You will maybe find the light of your life, but never ask why!

Keep the light in your heart and your head held high.

And light of your heart, forever by your side.

Nu tränger sig helgen på oss igen och det är väl inte enbart en känsla det där med att helgerna oftast går alldeles fort, utan det är ju faktiskt en realitet som gör att det kräver en del tålamod och väntan av oss under vardagarna.

Att ha tålamod innebär kanske inte heller enbart, att man har orken och viljan att vänta att på något under vad man just då upplever som lång tid. Det är väl mer så att man visar upp en god attityd och klarar av att bete sig någorlunda kontrollerat under den långa tid man går och väntar, på att just detta något ska ske eller att någon ska infinna sig, som i detta fall helgen!

Man kan kanske också säga i detta sammanhang, att tålamod innebär att man besitter en form av aktiv och koncentrerad styrka. Det är kanske därför man säger att tålamod är en nödvändig beståndsdel i ett genis personlighet!

Så tålamod är således något man ska sträva efter att ha, då kan man åtminstone på något litet sätt säga med gott samvete, att ens egen personlighet har drag av det geniala! ;-)

Så ert tålamod har nu snart tagit er fram till ytterligare ett veckoslut. Och härmed önskar jag eder alla ett helt fantastiskt skönt sådant! Och glöm framför allt inte, att vara rädda om varandra! =)

En sång kan fylla ditt hjärta,

en tanke kan ge dig tröst.

Ett träd kan va början på skogen,

en fågel kan ge känsla av vår.

Ett leende kan starta en vänskap

en kram kan ge dig hopp.

En enda stjärna kan leda ett skepp,

en enda tår kan bilda ett hav.

En röst kan få dig att leva,

en solstråle kan göra dig glad.

Ett ljus kan fylla ditt mörker,

ett skratt kan lindra din sorg.

Ett steg kan va början resan

ett ord kan börja din bön.

Ett hopp kan få dig att drömma,

en beröring kan få dig att längta.

En sommarvind kan få dig att njuta,

en sommar kan ge dig kraft.

Ett liv där man kan göra skillnad

Det är ditt liv och upp till dig själv!!

A.L =)

Som när vinden smeker blommans blad,

berör jag dig med mina fingrar.

När du finns i min närhet,

är du allt jag begär.

Ditt hår flyter genom mina händer,

din kind den vilar på min arm.

Du ler mot mig, du ger mig värme,

vill ge min ömhet, all min kärlek.

Om och om och om igen,

våra ögon möts och vi båda ler.

Jag tar på dig, berör med värme,

älskar till natt möter dag.

Somnar nära, min hand i din,

den luft vi andas, är den samma.

När en ny dag åter nalkas,

möter vi den då tillsammans?

Är detta bara dröm eller är det verklighet?

Det är något, som bara vi vet!

Säga vad man vill men det finns en sorts kärlek som betår alla prov.

Den är trofast, alltid lika stark, varar hela livet, den kallas egenkärlek!

Så om jag fick leva om mitt liv en gång till, då skulle jag troligen göra ännu fler misstag och troligen vara ännu dummare än jag varit hittills, ja skam den som ger sig!.

Men jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt, jag skulle vilja ta fler chanser, bestiga fler berg både fysiskt och psykiskt, fast inte för fyskiskt branta berg då och inte allt för höga. (gillar inte höjder) ;)

Jag skulle vilja dricka mer vin fast mindre öl och läsk och skulle kanske att ha fler bekymmer, men vem fan bryr sig efter en låda vin!

Ni förstår jag är en sån där människa som lever för stunden, timme för timme, dag för dag.

Oh, visst har jag haft många fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att bara ha fina stunder. En fin stund efter en annan i stället för osäkerhet, smärta och sjukdomar.

För när hälsan sviktar gång på gång, blir man till slut en sådan där person som aldrig går någonstans utan termometer, mediciner, regnkappa, läkarbok och fallskärm.

Så om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre på höstarna, hoppa fallskärm ...hm nej förresten vi skippar fallskärm, höjden talar emot det!. ;)

Men jag skulle älska som om jag skulle dö imorgon, men arbeta som om jag skulle leva förfärligt länge.

Jag skulle dansa mer, resa mer och älska ännu mer, ja överhuvudtaget leva mer!.

För det gäller att ha mod att vara den man är och inte tappa modet för att man inser att man är just, den man är.

Hörde en diskussion i dag om att en person försökte ”hitta sig själv”, vilket troligen inte bör vara allt för komplicerat! Det troliga är att man bör börja sökandet närheten av sig själv. Så själva letandet rör sig ju inom ett kraftigt begränsat område, som inte kräver någon längre tid om man nu finns i närheten av sig själv, vilket är troligt!  

Det påminner lite om uttrycket ”att försöka vara sig själv” det lär väl inte vara något man ska försöka vara. Man är väl alltid sig själv, det verkar väl ganska orimligt att man ibland skulle vara någon annan.

Så ÄR man bara sig själv, så behöver man sannolikt inte försöka vara det!

Så mina vänner, var er själva och försök att hitta er själva någonstans där ni trivs och mår riktigt bra i helgen!

Och tänk på att vara rädda alla de som hittar er, vilket då troligen är ni själva! Om inte era nära och kära råkar hitta er först!

Men var rädda om dem också i vilket fall som helst, oberoende av vem av er som nu hinner först att hitta er! = )

En ny vecka har snart gått, med som för de flesta både positiva och negativa händelser i livet.
Som resultat av denna vecka 16 anno 2013, kan i alla fall jag dra en del personliga slutsatser!
Sådana slutsatser som att exempelvis tålamod, kan ofta vara en god egenskap att besitta.

Men man ska nog ändå inte använda den gåvan till att vänta allt för länge, på något som ändå troligen aldrig kommer att inträffa! 

Tålamod och förväntan kan tillsammans även kräva en stor mental styrka, där den mentala styrkan slutligen får ta över när tålmodet tryter.

Man kan kanske också säga att man inte vet hur stark man egentligen är förrän just din egen mentala styrka, i stort sett är det enda du har kvar.

Kan det vara så att ”starka” människor alltid tror sig ha full kontroll över sig
själva, när de kämpar för att hålla tårarna borta från att rinna ner över
kinden.

Den frågan kan kanske i många fall vara befogad, för vi så kallat starka människor lyckas alltid klämma fram ett ”Jo då, det är helt ok” även om livet just då är på gränsen till kaos!

Det där med att bita ihop och se glad ut och att allting är relativt, kan väl kanske göra att den så kallade styrkan i stället på sikt blir en emotionell svaget.

Att våga visa och ge efter för sina känslor är inte farligt, även om det rubbar vår självbild och den man vill vara inför andra. Det kan på sikt i stället vara en hjälp även för oss som vill visa oss starka i andras ögon. Livet är inte helt enkelt och blir det blir defenitivt inte enklare, av att man vill utge sig för att vara någon man egentligen inte är!