(forts.)

Skogen började tunnas ut och han närmade sig Mora, tankarna studsade runt i hans hjärna och han hade svårt att koncentrera sig på bilkörandet. Han kikade på sin GPS och såg att det inte var långt kvar till centrum där polisstationen skulle ligga någonstans och där han skulle möta sin fd. chef för första gången på över 2 år.

Han tog upp sin mobil och tryckte in Lokanders nummer.

-Lokander! Svaret kom efter bara en signal.

-Tjenare, det är Erik! Replikerade han snabbt.

-Hej du, börjar du närma dig?

- Ja jag är snart framme om man nu kan lita på GPS:en!

-Okej, kanon det Erik! Det är bara du knallar in till vakthavande så visar han dig var jag sitter! Vi har fullt upp just nu och L-G Söderberg har också just kommit hit och honom känner du ju väl! Tänkte att ni skulle samarbeta lite så jag har satt in honom i vad som hänt och berättat att du var på väg. Du kanske hörde att vi har fått ett dödsfall till på halsen? Hasplade Lokander ur sig, med ovanligt många ord i en följd.

”Hmm… jamen Larsa Söderberg” tänkte Erik!

Han och Söderberg hade jobbat tillsammans vid otaliga fall, men han hade inte varken sett eller pratat med honom heller, sedan han lämnat Stockholm.

Han hade tänkt höra av sig till honom ett flertal gånger men det hade aldrig blivit av, så nu kände han helt plötsligt en viss skuld känsla över detta.

Erik hade alltid ansett att L-G var en av de mest kompetenta poliser han träffat under sitt yrkesliv, om inte den allra mest kompetente.

Söderberg hade heller aldrig sett Erik som någon ”underlig figur” vilket inte hade varit helt vanligt inom kåren.

Många hade tvivlat eller snarare inte förstått sig på Eriks minst sagt egna sätt att jobba på. Detta hade gjort att han blivit lite av en enstöring som gick sin egen väg och noga valde vem han delade sina tankar med.

Söderberg hade heller aldrig ifrågasatt hur han kom fram till sina slutsatser, utan snarare uppmuntrat honom till att arbeta på sitt eget sätt.

Om den inställningen hade varit mer utbredd bland de andra kollegorna så hade allt kanske sett annorlunda ut, men Erik hade troligen inte orkat fortsätta ändå för hans ”hjärnspöken” hade till slut även börjat att ta över hans privatliv och vardag mer och mer.

-Jo då pressen håller mig informerad Helmer, vi ses om en stund! Sa Erik och la ifrån sig mobilen på passagerare sätet.

Han tittade på nytt på sin GPS och märkte nu att den plötsligt hade slutat fungera, den var helt svart.

"Fan också, det var ju alldeles perfekt detta." Svor Erik högt för sig själv. Nu önskade han att hans inre kunde fungera även i en sådan här situation och hjälpa honom att hitta fram, men så fungerade det inte riktigt.

Han såg helt plötsligt en äldre man som stod vid vägkanten och han stannade till bilen bredvid mannen och tryckte ned vindrutan.

-Ursäkta mig, men kan ni tala om för mig vart jag hittar polisstationen här i stan? Sa Erik med ett leende.

När Erik såg mannens ögon förstod han att mannen var blind, ögongloberna var helt vita och hans huvud var orörligt, som om han stod och tittade långt ovanför biltaket. Mannan vände sitt ansikte mot Erik och sa!

-Hämta du din styrka hos Herren… Erik och ur hans oerhörda kraft. Ta på dig Guds rustning och bär hans sköld, så att du för mänsklighetens väl, kan hålla stånd mot detta djävulens lömska angrepp på oss människor. Ty det är inte mot varelser av kött och blod du ska kämpa utan mot djävulsk ondska, mot de mörka makternas svingande svärd, mot herrarna över mörkrets värld, mot ondskans ande krafter i de mörkaste av skogar!

Den gamle mannen pratade med en hög och näst intill predikande stämma.

Sedan vände han sig sakta om och gick sin väg.

Erik satt stilla i bilen och följde den gamle mannen med blicken, hans vanligtvis lugna inre brast och han kände hur tårarna började rulla nedför hans kinder. Han började gråta hejdlöst där han satt i sin bil och blickade ut i den allt mörkare september natten.

(forts. kan ev. följa vid ett senare tillfälle, fast vart och i vilken form återstår att se!)   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

(forts.) Solen hade just gått ner denna september kväll och Nils Hammare stod på sin veranda och rökte sin pipa, när han plötsligt hörde ett underligt vinande ljud från baksidan av sitt hus. Hans hus låg ganska ensligt beläget i utkanten av den lil...

(forts.)     Han hoppades dock ändå på att journalisterna hade överdrivit det hela en smula, den sanningen som stod i pressen var oftast en sanning med ett kraftigt mått av modifikation. Det visste han efter alla sina år inom kåren, men att de gi...

   Han visste mycket väl hur illa Lokander hade tyckt om att han hade beslutat sig för att avsluta sin karriär inom polisen. Han hade försökt att övertala Erik att tänka om ett antal gånger, efter det att Erik hade lämnat in sin avskedsansökan. Det...

      Det var egentligen inte någon annorlunda dag, utan den hade börjat som de flesta andra dagar i  Eriks nya liv. Men han kände att det ändå var något som inte riktigt stämde, av någon anledning kände han den malande och obehagliga oron i bröste...

   Patienten inkommer liggande med frun på rygg!   Smärtorna strålar mot golvet!   Patienten hävdar att smärtan uppkom när han sov.   Har cyklat omkull med en skottkärra, smärtan ligger kvar på gatan.   Litet ödem mellan höger och v...