(forts.)

Solen hade just gått ner denna september kväll och Nils Hammare stod på sin veranda och rökte sin pipa, när han plötsligt hörde ett underligt vinande ljud från baksidan av sitt hus. Hans hus låg ganska ensligt beläget i utkanten av den lilla byn Skattungbyn ca 2 mil norr om Orsa i Dalarna. Nils var född och uppvuxen i byn och hade således levt hela sitt liv med naturen skogen som närmsta granne, han kunde med lätthet beskriva de flesta djur och fågelläten men detta var något han aldrig hört förut. Ljudet var inte särskilt högt men ändå genomskärande på något underligt vis. Nils första tanke var att det var ett rävskall men det var för utdraget och på något sätt svävande eller det lät kanske snarare som om ljudet kom från något som förflyttade sig mycket snabbt fram och tillbaka där inne i den allt mörkare skogen.

Han knackade ur pipan och tog några steg ner från verandan för att kunna se runt den vitmålade knuten på sitt omisskännligt faluröda hus. Just när han rundade husknuten och skulle gå mot husets baksida stegrades ljudet och Nils hörde hur några grenar bröts bara några meter framför honom i den mörka skogen.

För en kort sekund blev allt svart och helt plötsligt låg Nils där på marken helt oförmögen att röra sig, hans första tanke var att en björn slagit honom till marken. Hela hans kropp verkade vara förlamad, han försökte röra sina fingrar och vrida på huvudet men det var lönlöst.

Men Nils kände ingen smärta, han hade ingen känsel i kroppen överhuvudtaget. Han hörde hur det vinande ljudet nu fanns någonstans bakom hans huvud, han kunde inte se något men han hörde hur det sakta närmade sig honom. Helt utan att kunna göra något åt sin situation kunde Nils bara se på när något svävade fram över honom, bara någon decimeter över hans ansikte. Något svart, något obeskrivbart, detta något som hela tiden gav ifrån sig detta vinande, väsande ljud. Nils hörde nu plötsligt ett nytt ljud helt nära hans förlamade kropp, fyra snabba hugg som om någon högg ved alldeles intill honom. Sedan såg han hur det svarta som svävat runt honom i mörkret på nytt närmade sig hans huvud. Det sista Nils Hammare upplevde i sitt 67 åriga liv, var ett vinande ljud likt en svingande yxa!

Klockan var närmare 11 på fredags kvällen när Erik närmade sig Mora. Han slog på radion för att lyssna på nyhetssändningen.  ”Ytterligare en kropp har hittats i trakten runt Mora i Dalarna” Hörde han nyhetsuppläsaren säga! ”En äldre man hittades under kvällen död i byn Skattungbyn några mil nord-öst om Mora, enligt uppgift skall kroppen hittats av mannens grannar”. Hans inre ”gåva” gav genast signalen till hans medvetna att detta hade samband med det första mordet.

Han hade läst hur den framgångsrika författaren Paulo Coelho beskriver i en av sina böcker teorin om ”second mind”, ett slags "tänk" som hela tiden finns i bakgrunden av ditt medvetna tänkande. Detta beskriver psykologer som "inre samtal". Sätter du dig ner, sluter ögonen, och lyssnar så kommer du att höra det. Det är en slags konversation eller upprepning som pågår någonstans i bakhuvudet. Det kan vara en fånig låt som fastnat, en speciell person du träffat som du bara inte kan få ur huvudet, eller något som oroar dig som ligger och gnager. Erik återkom ständigt till frågan varför hans inre fungerade på detta viset, Coelhos beskrivning var det han lättast tog till sig. Men hur dessa ”inre samtal” sedan omvandlades till realitet, hade han inga svar på. Det har också länge varit känt inom psykologin, att om du upprepar en sak för dig själv riktigt trovärdigt och tillräckligt ofta kommer du till slut tro på det. Det har visat sig att om kroppen är riktigt avslappnad och second mind är avstängt, har hjärnan svårt att skilja på en verklig och en tänkt situation. Men Eriks hjärna fungerade i ytterligare en dimension, det hans ”second mind” talade om för honom var en förvisso på något sätt tänkt situation men ändå alltid en verklighet.

Erik vände åter blicken in mot det mörka skogsbrynet längs vägen och tänkte för sig själv ”Vad i hela helvete är detta, kommer jag verkligen levande ur det här?”

(forts. kan ev. följa vid ett senare tillfälle, fast i vilken form återstår att se!) ;)