När han vaknar upp, kan han känna regnet mot sin kind, han är trött han är tärd, känner sig inget värd, men han vaknar. 

När han går sin väg, går han gatan fram han vet inte vart han ska gå, men han går för att nå sitt mål det han saknar. 

Han vill att du och jag ska se, den han egentligen är, förut var han en man bland andra män.

Livet hade innehåll men vad spelar det för roll, för nu så har han ingenting, han går sin egen väg, men den vägen är allt för lång.

Till slut en dag så står han där, där vägen tagit slut, han blundar tyst och ser sig om, vet vad han vill, men han aldrig får, livet ger och tar.

Han famlar trött, efter frid och ro, efter nån slags tro, men det är för sent. 

Så när han somnar in, kan han känna regnet mot sin kind, han är trött han är tärd, han är inget värd, livet rinner ut.

Han vet vem han var, men får har inga svar, bara drömmar kvar, när han ligger där i sin egen grav!

Han ville att du och jag skulle se, den han egentligen var, att en gång var han en man bland andra män, livet hade innehåll, men i dag spelar det ingen roll, han ligger där, han tynar bort, livet når sitt slut och han andas ut.

Han är borta nu!

Nere ve älva stog Pôtta å skrek, han ligger i älva å flyter så vek.

Pôtta han stog där å frusta å spôtta å glodde.

Den förste som kom för å hjälpen va Bôllen, å han fråge ôm Pötta kunne simme den stôllen.

Ja men de e klart som fan att ja kan simme, sa Pôtta te Bôllen.

Jaha men varför står du då här på kanten å glor sa Bôllen å svor tebaka.

Ja men du de ôtmintone inte som du tror,

för ja har helt enkelt nyss vart te Berqkvests å köpt mej ett par helt nye skor.

Till er alla kvinnor, systrar, farmödrar, mormödrar, fastrar, mostrar och kusiner,  ja kort och gott till alla mammor som fostrat oss på vår väg genom livet. Vart än ni befinner er så väl på jorden eller som i himmelen. Tack för att ni fanns där och finns där, vi är de vi är tack vare er! Denna dag är din mamma, så stort tack för allt och grattis på mors dag!

Att lyckas eller att vara lycklig är troligen något som vi alla upplever på olika sätt och av de mest skiftande orsaker. Lycka är något individuellt som uppkommer utifrån dina egna värderingar av livet. Att få vara frisk, att ha pengar i överflöd, att vara kär m.m

Att tro på lycka genom ödets makt, det gör kanske troligen bara de som aldrig lyckas. De som däremot lyckas vill ofta hävda att detta beror på deras egen personlighet.

Och det händer att de som inte har förmågan att lyckas lägger ofta ner stor möda på att se till att den så kallat lycklige inte ska få njuta allt för mycket av sin egen lycka.

Kan detta då bero på den olyckliges brist på just personlighet? Ja det är väl kanske rimligt att så är fallet, i alla fall utifrån den lycklige!

Det är möjligt att många människor med all rätt inte är helt nöjda med sig själva av olika anledningar för att de saknar just lycka och även möjligen personlighet!

Men det är i alla fall helt klart att man blir en ännu sämre människa genom att hindra andra från att vara just lyckliga! Där jantelagen tar vid och avundsjukans ofantliga makt vinner mark, är troligen de olyckliga överrepresenterade. Så därför sitter jag väl här nu och svär över min egen situation, nyopererade knän, värk, dåligt med sömn och framför allt så vann jag inte på Lotto i dag heller! Men en sak vet jag, jag är inte olycklig utan bara drabbad av lite otur och det är ingen annans fel, utan enbart mitt eget =)

Att vara eller vad allt förefaller att vara, det är det som kanske kan vara frågan. Vardagen övergår snart i helg igen och det är ett faktum, inte för att jag personligen märker någon större skillnad men för er alla andra!

Vi kan ju kanske använda en metafor i sammanhanget där man jämför väder med god hälsa, väder och hälsa är ofta de mest populära samtalsämnen vi har.

För att få den vackra sommar vi alla nu går och längtar efter, sägs det ju att det krävs regn, blåst och andra otrevligheter med jämna intervaller för att bereda plats för ett klart, varmt och starkt högtryck.

Ett högtryck och varmfronter som ska stimulera naturen att grönska och ge oss och naturen möjlighet att växa, ska blandas med lågtyck och regn som för stunden kanske ger oss anledning att misströsta.

Men som sagt, efter regn kommer sol och efter sjukdom kommer förhoppningsvis bättre tider. För stunden när lågtrycken eller hälsan sviker oss känns ju tillvaron mer eller mindre jävlig och vi kan tvivla på oss själva och på vår älskade sommar. Men allt är som det är och blir som det blir, det vi kan påverka till stor del är ju oss själva och vår hälsa. Inte alltid så klart men oftast, ibland behöver vi hjälp och stöd för att kunna gå vidare för ensam är faktiskt inta alltid stark.

Vi behöver våra nära och kära i större grad när hälsan sviker oss för att åter kunna växa och läka både fysikiskt som psykiskt.

Så ta hand om varandra och njut av den stundande helgen, vädret bli som det blir ändå, vad vi än gör. Men vi är som vi är och mår kanske oftast som vi förtjänar, att vara eller inte vara frisk är kanske det som skiljer oss åt tills sist.

Så han nu en underbar och på gränsen till obehagligt skön helg vänner, och vårda det som betyder något i era liv! =)

Nu är man opererad sedan två veckor tillbaka och börjat ta de första stapplande stegen, är hemma igen efter 10 dygn på sjukhuset. Två nya knäleder sitter på plats och kommer förhoppningsvis att resultera i en framtid utan värk och ostabila knän. Allt har gått riktigt bra trots att man fått gå igenom många smärtsamma dagar och sömnlösa nätter. 

Så nu har man börjat att lära sig gå på nytt, morfinet hjälper ju fortfarande till att ta udden av de värsta smärtorna. 

Nu så här två veckor efter operationen känns det ju skönt att de båda gammla och skadade knälederna togs bort samtidigt, så man slipper att göra en ny operation senare i höst. Fast första vecka efter op. så vet jag inte om jag skulle rekomederat någon att ta båda knäledrena samtidigt. Allt blir ju liksom dubblet så jävligt till att börja med, man har inget friskt ben att avlasta det andra med. Men nu är det gjort och bara att bita ihop och se framåt! =)

På måndag checkar jag in på Centralsjukhuset här i Karlstad, för att efter många om och men byta ut mina knäleder mot lite konstgjort material! Men det är väl så att man får det man förtjänar när man varit lite vårdslös med krôppen under åren!
Det ska väl också sägas att vi enligt i alla fall mig själv kanske borde vara lite mer medvetna om att det vi redan har, är oftast allt som vi egentligen behöver ha!
Vi strävar efter välstånd och materiella ting här i världen, men när det väl gäller står vi där med en enda kropp och ett enda liv och med rumpan bar, då får man helt plötsligt andra värderingar om vad livet egentligen handlar om.
När någon säger att ”du har det inte så lätt du” brukar jag alltid svara, ”nja det finns alltid någon som har det värre”! Men detta är ju som sagt en relativ tanke som egentligen inte hjälper mig i min situation, men trots allt är det ju en sanning och ger en viss inre psykologisk effekt för stunden! Men tragiskt nog så kan man ju undra i hur många steg ”nedåt” i hälsospiralen man kan använda det uttrycket, någonstans i all jävlighet finns det väl en gräns för även ett sådant uttryck (det finns alltid någon som har det värre)!