Han visste mycket väl hur illa Lokander hade tyckt om att han hade beslutat sig för att avsluta sin karriär inom polisen. Han hade försökt att övertala Erik att tänka om ett antal gånger, efter det att Erik hade lämnat in sin avskedsansökan. Detta var inte direkt vanligt när det gällde Lokanders person, utan han var känd för sitt extrema patos och att han höll sig för god att göra skillnad på person och person. Men han hade till slut önskat Erik lycka till i hur han nu tänkt sig sin framtid, detta var första gången på 2 år som han hörde Lokanders röst.

 ­– Men tjenare Helmer, det var inte i går! Och nej då du stör absolut inte du, jag var precis på väg att sätta mig i bilen! Svarade Erik och märkte det förvånade uttrycket i sin röst!

– Nej det kan man ju lugnt påstå, det är väl nästan 2 år sedan jag hade den äran! Svarade Lokander med sin ganska så entoniga stämma med ett lätt inslag av dalmål!

– Jo det är det och lite mer där till! Sa Erik och kände hur olusten eller kanske var det ett uns av spänning som spred sig i hans kropp!

Han kände så väl igen denna känsla, den hade inte gjort sig påmind på länge nu!

Men han visste instinktivt att detta inte var något vanligt socialt samtal från Lokander, det var något speciellt som hade hänt och känslan sa honom att det var något väldigt speciellt!

Något gjorde att han inom sig kunde känna dessa föraningar enbart genom att höra tonfallet i en människas röst, även om Lokanders röst var ovanligt svår analyserad. Detta med att till det nästan absurda kunna analysera och förstå uttryck, mimik och kroppsspråk hos människor, var en ”gåva” som Erik hade fått. Hur visste han inte, den bara fanns där. Erik hade många gånger långt innan hans tidigare kollegor på Rikskrim ens hade börjat nysta i bevis materialet, haft klart för sig både tillväga gångsätt och motivbild enbart genom att se brottplatsen. Någonstans i hans inre fanns svaret men de syner eller man kan kanske kalla det uppenbarelser han fick gjorde att han på något outgrundligt sätt kunde forma en inre om än något suddig bild av händelserna på den aktuella brottsplatsen .

– Jo nog kan det vara så Erik och detta är tyvärr inget vanligt litet socialt samtal från min sida! Vi har fått något väldigt speciellt på halsen, kan man nog säga utan att överdriva det allra minsta! Sa Lokander med som Erik uppfattade det, en tendens till darr på sin vanligtvis visserligen entoniga med stadiga stämma!

 – Oj då, det var det värsta! Var allt Erik fick ur sig till svar.

– Ja vi sprang på ett ovanligt bestialiskt mord i natt, om jag ska vara ärlig så är det nog det värsta jag personligen upplevt under mina snart 40 år inom kåren. Något sa mig omgående att vi skulle behöva din hjälp med detta, din ja vad ska man säga ”speciella” begåvning skulle nog kunna vara till stor hjälp!

– Oj oj, kan man kanske få veta vad som hänt eller hur tänkte du att jag skulle hjälp till? Jag har ju faktiskt sadlat om Helmer, men lite råd och tips kan jag kanske stå till tjänst med om nu min så kallade begåvning är till någon nytta.

– Vi skulle nog tyvärr behöva lite mer hjälp än så Erik, kan du ta dig till Mora i dag? Sa Lokander nu med sin vanliga stadiga stämma!

– Ha ha skojar du med mig Helmer, ta mig till Mora i dag?? Svarade Erik med både förvåning och med ett stänk humor i rösten.

– Ja det är där uppe i skogarna vi jobbar nu Erik, jag tar in dig som konsult kan vi kalla det! Vad som helst vi måste lösa detta snabbare än snabbt Erik! Sa Lokander med bedjande i rösten.

– Ja men lite mer måste jag få veta om vad som hänt Helmer, innan jag kastar mig i väg så här ”hals över huvud”!

– Kan inte ta detta via telefon Erik men jag ber dig, jag trodde aldrig jag skulle säga detta men snälla Erik vi behöver dig verkligen nu!

Av någon anledning tyckte sig Erik nästan märka ett stänk av rädsla i Lokanders röst, vilket ytterligare spädde på den obehagliga känslan i hans kropp! Hans sinnen jobbade helt plötsligt på högvarv och han förstod att detta var något verkligt ovanligt som hade hänt. Aldrig tidigare hade hans f.d chef uttalat sig på detta viset, inte ens i närheten. Lokander var en skalig person som aldrig visade några känslor, i alla fall inte i sin yrkesroll. Erik hade ofta tänkt under den tid han jobbat under Lokander, hur i all världen kunde han alltid ha en sådan kontroll över sig själv. Han brusade sällan upp och var alltid saklig och effektiv i alla lägen. Detta var i rak motsats till Erik själv som var en känslomänniska ut i fingerspetsarna, på gott och ont!

– Okej, jag kommer! Svarade Erik, vilket i nästa sekund förvånade honom själv.

– Tack och lov Erik, jag sitter på polisen i Mora och finns här resten av dagen… och kvällen! Ring mig när du närmar dig, antar att det tar ett par tre timmar för dig hit från Karlstad! Svarade Lokander nu med ett uttryck av lättnad i rösten.

 – Jo något sånt tar det nog, men måste in och packa lite samt ringa några samtal. Sa Erik.

– Okej kanon, vi hörs! Sa Lokander och knäppte sen bort Erik som stod kvar där med mobilen mot örat.

Erik stoppade ner mobilen i fickan och tänkte för sig själv, ”vad i hela världen var detta?” Känslan som infunnit sig under samtalet var ju allt annat än behaglig, utan att just då veta varför så kände han att detta skulle kunna vara något som skulle sätta djupa spår i honom för resten av hans liv? Han visste heller inte just då hur rätt han egentligen hade, för detta var något som inte bara skulle förändra hans eget liv för all framtid, utan även människans syn på… den så kallade verkligheten!

Orsaken till att Erik två år tidigare beslutat att avsluta sin tid som polis hade egentligen inte varit ett svårt beslut för honom själv. Han hade börjat må riktigt dåligt, hade stora sömnsvårigheter och magkatarren höll på att ta knäcken på honom. De syner som uppenbarade sig för honom i samband med olika mer eller mindre makabra mordutredningar hade börjat infinna sig även vid andra tillfällen i hans vardag. Detta hade gjort att han börjat tvivla på sin egen psykiska hälsa, vilket hade gjort hans beslut betydligt enklare. Erik hade själv begärt psykologisk hjälp och hade de senaste 2 åren gått i samtalsterapi för att komma till någon form av klarhet kring sitt livliga inre.

Erik skulle just gå upp till sin lägenhet när mobilen ringde igen!

– Hej Erik, stör jag? Hörde han på nytt Helmer Lokander säga!

- Men hej igen du Helmer! Svarade Erik med ett leende i rösten.

- Nej då, inte nu heller faktiskt. Sa Erik.

 - Inte nu heller? Svarade Lokander förvånat.

– Haha ja det var väl cirka 5 minuter sedan sist! Sa Erik glatt.

– Ja visst fan! Sa Helmer, nu med den där lätt skönjbara oron eller var det rent av rädsla i rösten.

 – Skynda dig hit Erik! Sa Lokander, och på nytt klickade det till i örat när Lokander abrupt avslutade samtalet.

Erik stod där och tittade på sin mobil telefon och tänkte ”Men herregud vad är det som händer”! Han sprang upp till sin lägenhet och in på sitt kontor och slog på sin dator! ”detta måste ju någon journalist ha fått nys om” tänkte han.

Han gick in på Moratidningens hemsida och läste!

”På torsdags eftermiddagen hittade två orienterare en kropp i skogen i anslutning till Södra Fäsjön några kilometer norr om Mora. När jag tidigare i dag talade med dessa orienterare uppgav de att kroppen hade visat tecken på grov sadism, så som bortskuren näsa och hela eller del av överläppen saknades, bit märken på bålen och något som troligen var brännmärken eller liknade på hela kroppen. Det kanske mest makabra hade varit att huvud, armar och ben hade skiljts från bålen men sedan placerats tillbaka likt ett pussel så att kroppen såg intakt ut vid första anblicken.”

”Hmm… dessa jävla lokal journalister, gå ut med sån bred information kring bevisningen ” tänkte Erik, ”Men detta var väl ändå inte så farligt trots denna uppenbara sadism”! Han hade varit med om värre saker tidigare, så det måste finnas något ytterligare som inte tidningen turligt nog inte fått nys om ännu.

Återigen visste han inte just då hur rätt han hade hade i sina tankar, det som väntade honom de närmsta veckorna skulle bli så… ohyggligt mycket värre!

(forts. kan ev. följa vid ett senare tillfälle) ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 (forts.)   Skogen började tunnas ut och han närmade sig Mora, tankarna studsade runt i hans hjärna och han hade svårt att koncentrera sig på bilkörandet. Han kikade på sin GPS och såg att det inte var långt kvar till centrum där polisstationen ...

(forts.) Solen hade just gått ner denna september kväll och Nils Hammare stod på sin veranda och rökte sin pipa, när han plötsligt hörde ett underligt vinande ljud från baksidan av sitt hus. Hans hus låg ganska ensligt beläget i utkanten av den lil...

(forts.)     Han hoppades dock ändå på att journalisterna hade överdrivit det hela en smula, den sanningen som stod i pressen var oftast en sanning med ett kraftigt mått av modifikation. Det visste han efter alla sina år inom kåren, men att de gi...

      Det var egentligen inte någon annorlunda dag, utan den hade börjat som de flesta andra dagar i  Eriks nya liv. Men han kände att det ändå var något som inte riktigt stämde, av någon anledning kände han den malande och obehagliga oron i bröste...

   Patienten inkommer liggande med frun på rygg!   Smärtorna strålar mot golvet!   Patienten hävdar att smärtan uppkom när han sov.   Har cyklat omkull med en skottkärra, smärtan ligger kvar på gatan.   Litet ödem mellan höger och v...