He leaves an amazing legacy behind. 

He made the world a better place than when he found it and for that we always be grateful. 

Dear father , we miss you - but we remember you fondly - always!

Det är svårt att säga farväl käre Far,

man vill inte, men man måste.

Genom att komma ihåg dina egna ord går det lättare,

alltid så bestämd, alltid så rakryggad.

Din kamp är äntligen över, inga fler tårar nedför din kind

ingen mer smärta, inget mer lidande,

nu är du inte längre svag Pappa, utan stark igen.

Du lämnar oss med alla glada minnen kvar,

vi minns ditt skratt, vi minns din sång.

Du gjorde vår värld till en vacker plats,

för det är vi dig evigt tacksamma käre Far.

I våra minnen lever du för alltid,

så vila nu i frid vår älskade Pappa!

Blev sittande och titta på ”Uppdrag granskning” på SVT Play. Där oraklet och den så kallade samhällsgranskaren Janne Josefsson frotterade sig i den s.k barnfattigdomen i Sverige.

Där ser man tydligt hur sensationsjournalistiken på sitt alldeles egna sätt och i synnerhet ur ett åldrigt genus perspektiv försöker avfärda och normsätta vad vi ska räkna som fattigdom.

Där syns inte den ensamstående mamman som får be kyrkan om hjälp till ett par nya byxor till sonen/dottern, han ser inte de barn där föräldrarna tvingas be barnen att gå och panta burkar för att kunna ge dem en påse godis på lördagarna, han ser inte barnen som inte kan följa med på klassresan för de inte har råd!

Det finns ett otroligt mörker tal där barn med mindre ekonomiskt bemedlade föräldrar daglien far illa just för att de lever i ”den svenska barnfattigdomen”. De svälter kanske inte, men hur näringsrik och varierande kost de får påverkar också deras uppväxt och den psykologiska aspekten i att aldrig kunna ”mäta” sig med bättre bemedlade barn, vilket sannolikt sätter djupa spår i dem.

Att sätta fattigdom i perspektiv till vår egen verklighet i Sverige här och nu, inte till andra tidigare diktaturer och u-länder kan väl kanske vara på sin plats. Josefsson väljer helt utifrån sitt eget perspektiv vad han vill se och beskriver inte den verklighet som många dagligen lever i.

Tack och lov har vi inte barn som behöver sova på gatorna och leva på soptippar ännu.

Fattigdom är så klart av ondo var vi än befinner oss och kan aldrig jämföras, men ska barn i Sverige 2013 (inte 1913) behöva bedömas efter kriterierna fattig, fattigare eller fattigast?